Whitelist

Inom krypto är en whitelist (även kallad allowlist) en uppsättning wallet-adresser som ges särskild behörighet av ett projekt. Den vanligaste användningen är vid presales eller NFT-mints där enbart listade adresser tillåts delta under den första fasen, ofta till ett förmånligare pris eller med en garanterad allokering. Projekt fyller whitelists via formulär, sociala uppgifter, innehav av en specifik token eller aktivitet i communityn, och ibland genom lottning vid högt intresse.

Mekaniskt kontrollerar smartkontraktet att anroparens adress är godkänd innan transaktionen släpps igenom. Mindre listor kan sparas direkt i kontraktet, medan större listor oftast använder ett Merkle-träd: projektet publicerar en enskild rothash on-chain, och varje användare skickar in ett kryptografiskt bevis (proof) på att deras adress ingår i trädet. Vissa token-kontrakt använder även whitelists för själva handeln, exempelvis för att undanta vissa adresser från skatter och gränser, eller för att enbart låta förhandsgodkända plånböcker trada under lanseringsfasen.

För köpare innebär en whitelist-plats ofta ett bättre ingångspris och minskad konkurrens från bottar. Samtidigt innebär det att en grupp tidiga investerare sitter på tokens köpta billigare än det publika priset, och dessa säljs ofta av direkt vid handelsstart. En handels-whitelist som förblir aktiv för länge kan också fungera som en bakdörr där insiders kan handla medan allmänheten hålls utelåst.

Var vaksam mot personer som säljer whitelist-platser i direktmeddelanden eller ber dig skicka krypto till en wallet för att säkra en plats – det är ett vanligt tillvägagångssätt för nätfiske (phishing). Interagera uteslutande via projektets officiella sajt och kontrollera kontraktets adress. För tokens som redan handlas bör du undersöka om ägaren godtyckligt kan begränsa vilka adresser som får sälja, då regler där endast whitelistade adresser tillåts sälja är ett klassiskt honeypot-upplägg.