Proxykontrakt (proxy contract)

Ett proxykontrakt är ett smart kontrakt som håller den adress och lagrade data som användarna interagerar med, men skickar vidare varje anrop till ett separat kontrakt som innehåller den faktiska logiken. Folk fortsätter använda samma adress medan koden bakom kan bytas mot en ny version. Team använder mönstret på Ethereum, BNB Chain och Base för att rätta buggar i kod som annars vore omöjlig att ändra.

Rent tekniskt använder proxyn ett delegate call. Den kör logikkontraktets kod mot proxyns egen lagring, så saldon och inställningar ligger kvar hos proxyn medan reglerna kommer från implementationen. En admin-adress, som kan vara en enskild plånbok, en multisig eller en timelock, får peka om proxyn till en ny implementation. Standarder som transparent proxy och UUPS skiljer sig i var uppgraderingsrätten ligger, men idén är densamma.

Det här spelar roll eftersom koden du läst eller sett granskad kanske inte är den kod som körs i morgon. En uppgradering kan lägga till en mint-funktion, en blacklist eller en dold säljskatt efter att du redan köpt. Avsagt ägarskap (renounced ownership) på token kan också vara missvisande, eftersom uppgraderingsrätten oftast ligger hos en separat proxy-admin. Gott om legitima projekt använder proxyer, så mönstret i sig är ingen varningsflagga. Det som räknas är vem som kontrollerar uppgraderingen och hur mycket förvarning du får.

I en block explorer, kontrollera om kontraktet är märkt som proxy och hitta implementationsadressen och admin. Fråga dig om admin är en vanlig plånbok eller en multisig, om en timelock tvingar fram en fördröjning innan uppgraderingar börjar gälla, och om auditen täcker den nuvarande implementationen snarare än en äldre. Titta i implementationens historik efter nyliga byten. På Solana är motsvarigheten ett uppgraderbart program med en upgrade authority, och en återkallad authority betyder att koden är fryst.